Summa sidvisningar

söndag 30 januari 2011

Att våga är att VINNA! - Att bli fri från BLYGHET!

Vägen till framgång




Jarl Kulle läser högt ur boken; ”Vägen till framgång”,
 i filmen ”Änglar finns de?”:

”-Man måste koncentrera sig på MÅLET! Vilken befattning du än har måste du se till att var och en vet VEM DU ÄR, och VAD DU GÖR!”
(på företaget eller i livet).

Jag tycker att dessa rader innehåller så utomordentligt Viktiga Ord.
Jag tänker på hur jag många gånger, eller nästan alltid, gått in för att gömma mig bakom någon.
Att inte komma fram med det jag kan och gör.
Min familj sa alltid att jag var blyg, jag kände det som att jag var en ”blyg människa” jag ”gömde” mig bakom min lillasyster, och skickade fram henne till kassörskan om något skulle bytas eller fråga något. I skolan hade jag min bästis, som var tuff och framåt, tillsammans med henne vågade jag uppträda och sjunga på roliga timmen, men utan henne skulle jag aldrig ha vågat. 
Nu när jag är vuxen har jag kommit på mig själv med att jag, alltid velat ha någon att jobba ihop med, som går före och tar hand om pratet och annat i rampljuset…
Och allt bara för att jag tycker att det är så obehagligt att stå först och främst så att alla ser på just MIG!

Men i höstas när jag gick min utbildning i ”NLP och Hypnos” kom jag på att jag faktiskt kunde ta upp just detta problem, så när läraren skulle förevisa en metod där man lär sig hur man kan byta fokus på sina ”inre bilder” och uppfattningar om sig själv, anmälde jag mig som försöksperson.
”- Vad är det som du vill ändra på hos dig själv,” frågade läraren när jag satt på stolen mittemot honom inför klassen.
”- Att jag är så blyg” sa jag frankt, utan minsta tillstymmelse av blyghet eller osäkerhet.
Han och hela klassen började skratta, och han sa:
”- Du är väl inte blyg?” och såg ut som om jag bara hittat på det.
”- Det är bara skenet som bedrar, jag spelar att jag inte är blyg”, svarade jag med ett stort leende.
”- Då spelar du mycket bra, sa läraren, och fortsatte, och i så fall är det ju bra, eftersom det funkar.”

Jag funderade lite och höll med honom, men det kändes inte bra och invände;
 ” - Men det funkar inte innerst inne för mig! Jag känner det som att jag inte är ärlig med mig själv på det viset och att jag har hoppat över något mycket viktigt. Att jag inte har lärt mig att vara självsäker och ha självkänsla ifrån grunden, jag spelar bara självsäker. Det är ungefär som att hela tiden spela teater, dessutom måste det vara perfekt, annars är jag rädd att plötsligt bli refuserad!
”- Har du alltid den känslan eller är det i vissa situationer?”
”- Det är främst om jag ska stå inför en liten eller stor grupp med människor, och berätta något som jag kan, men inte vet om de kommer bli nöjda med. Det känns också som om de granskar mig, värderar min kunskap, och i värsta fall dömer mig”.

Vi började övningen, han sa,
”- Slappna nu av och andas djupt, föreställ dig för din inre syn, den värsta situationen som du kan tänka dig, och föreställ dig bilden så verklig, som möjligt.
Jag upplevde mig själv stå inför minst 100 personer, levde mig in och kände hur nervositeten for runt i mig, när jag såg publiken förväntansfullt väntande, och de krav som jag trodde att de hade på mig om att kunna allt perfekt.

Därefter skulle jag föreställa mig en situation, som var den jag ville ha och föreställa mig att bilderna bytte plats och det upprepades några ggr till jag kände att den bild jag ”ville ha” var starkast
Det funkade faktiskt fantastiskt bra! Jag upplevde hur jag fick distans till min ”blyga och rädda” bild.

Senare samma dag fick jag ännu ett tillfälle att göra en annan övning. En av mina kurskamrater gjorde en slags coach övning på ca 2 minuter, på mig och på den korta stunden förstärkte han min bild om att jag faktiskt visst vågar stå inför en stor publik som lyssnar på MIG! Fantastiskt!
Jag suckade av lättnad, och insåg hur fint och lätt detta med NLP och avslappning var.

På vägen hem från kursen kändes det märkligt, för jag upplevde att jag inte var så blyg längre, hade tydligen även varit lite blyg i T-banan och på bussen också!
Nu ca 3 månader senare har jag verkligen facit i handen - har inte kvar den där obehagliga känslan när jag tänker mig att stå inför en publik, vågar mycket mer i alla möjliga situationer!


Vid tangenterna
Eva Renner